Tilltugg

I lördags besökte jag äntligen restaurang Tilltugg, en tapas restaurang som jag nuförtiden bor granne med. Varenda gång jag har velat gå dit har det antingen varit proppfullt med människor, eller tomt som i graven. Ikväll var det precis lagom.

Deras tapasmeny är lång med en hel del spännande rätter som jag åtminstone inte har stött på tidigare, som manchego med honungsmousse, champinjoner med tequilaaioli, getost med lökmarmelad och honung mm. Jag beställde in ett av mina måsten, rostad potatis med aioli, och därtill manchego med honungsmousse och fyllda champinjoner. Honungsmousseen passade utmärkt till den salta osten. Den söta honungen innebär dock att händerna blev så klibbiga att man var tvungen att gå till toaletten minst två gånger för att tvätta händerna. Den överdrivet stora mousseklicken underlättade inte heller. Vidare till champinjonerna. Att spetsa aioli med sprit är ju helt genialiskt! Något jag måste prova själv. Denna rätt smakade med andra ord fantastiskt! Det enda som inte levde upp till mina förväntningar var den rostade potatisen. Jag brukar föredra när potatisen får den där krispiga konsistensen som efter fritering. Tilltuggs potatis var bara rostad och kändes svampig.

Men tilltugg som tapas restaurang får helt klart godkänt, och som den tapasälskaren jag är kommer jag definitivt återvända.

Katalin

Förra veckan var jag och en kompis ute och tog några öl på Katalin då vi även passade på att testa deras mat. Båda är vegetarianer och tyckte att potatis-och chévrerullen lockade (med andra ord- det enda alternativet).
Det kan ju absolut inte gå fel när man sitter med en kall öl i handen på en uteservering. Problemet var dock att vi var djävulskt hungriga den kvällen! Huvudrätten, för omkring 150:-, bestod utav två små rullar av potatis och chévre på en salladsbädd med en balsamico reducering. Båda upplevde rätten som en ganska självklar förrätt alternativt lätt lunch. Så tråkigt nog blev vi inte mätta på lång väg.
Pluset var dock att rullen smakade väldigt gott! Chévresmaken var mycket tydlig och skapade en trevligt krämighet tillsammans med den halvt mosade potatisen. Rullen hölls sedan ihop av ett krispigt lager av filodeg.
Katalins restaurangadel passar säkert bättre för en vegetarian om man beställer in en förrätt innan huvudrätten. Själv föredrar jag nog helst att bara ta en bärs på uteserveringen eller lyssna på nåt bra band.

Restaurang Hodja

Härom veckan gick jag och min familj till restaurang Hodja för att fira min universitetsexamen. Hodja är en turkiskt restaurang som ligger vid korsningen mellan sysslomansgatan och klostergatan (tidigare restaurang Akropolis) och utmärker sig för sin långa lista av turkiska mezzerätter.

Det går bara att konstatera att Hodja har lyckats med att få lokalen att kännas inbjudande. Den färgglada och dekorativa inredningen förmedlar en varm och välkomnande atmosfär.

Menyn består utav långa listor med kalla och varma mezzerätter. Det vegetariska utbudet var som väntat stort, med bland annat vindolmar, babaganush, hoummus, fetaoströra, börek, friterad squash och piroger att välja mellan. Varje enskild rätt hade ett överkomligt pris, omkring en femtiolapp. Själv planerade jag att först beställa 4 rätter vilket skulle hamna på 200 kr tillsammans. Min pappa insisterade dock på att vi skulle dela på en så kallad avsmakningsmeny för två personer (279 kr per person). Avsmakningsmenyn bestod utav vegetariska rätter samt några med skaldjur (farsan är ju inte lakto ovo-veg längre).

Det fanns 2 störande moment under kvällen på Restaurang Hodja. För det första glömde man att märka ut vilka rätter som var våra och vilka rätter som tillhörde min kusin och hennes föräldrars. De hade nämligen beställt in en grillmeny där förutom grillspett även ingick både kalla och varma mezzerätter. Vad som kom in var ett tiotal rätter som placerades ut över hela sällskapets bord. När jag frågarde vilka rätter som var våra fick jag svaret att det var beräknat så att alla mezzerätter som inte var specialbeställda skulle delas utav oss fem. Märkligt, eftersom storleken på tallrikarna var ganska amå, samt att de var tänkta att delas utav 5 personer som hade betalat 279 respektive 349 kr per person. Om vi hade beställt in 4 rätter var istället skulle vi ha fått in minst 20 rätter för 200 per person, inte för 349:-.

För det anra kom min kusin och hennes förädrars grillspett in i slutet av middagen när alla andra hade ätit klart. Stort minus.

Maten smakade dock jätte bra. Brödet var nybakat och rykande hett, rörorna var otroligt smakrika och var gjorda på färska ingridienser. Maten förde verkligen tankarna direkt till Turkiet!

Så mitt tips- inga avsmakningsmenyer på Restaurang Hodja...

Trattoria Commedia

Trattoria Commedia på skolgatan har funnits i Uppsala i över 25 år nu och är en väletablerad italienare där man själva marknadsför sig som "Uppsalas enda genuina italienska restaurang". Om den är så genuin som de påstår är dock en annan fråga!

Jag har goda minnen från den senaste gången jag besökte Trattoria Commedia för två år sedan. Då var atmosfären så där italienskt mysig och maten var väl tillagad. Atmosfären var densamma även denna gång när min släkt kom hit för att fira min kusins läkarexamen. Vi satt alla vid ett långbord och mysfaktorn var total- vit duk och levande ljus! Servicen vi fick under kvällen var också helt okej. Men hur trevligt jag än hade under kvällen kunde jag inte se förbi kvalitén på maten.

Som förrätt beställde jag in en bruschetta pomodori-grillat vitlöksbröd med tomater. Det är en klassiker på den italienska förrättsmenyn och ska inte behöva vara så komplicerad så länge råvarorna är färska och av bra kvalité. Commedias bruschetta smakade bra, men inte mycket mer än så. En förrätt som består av en skiva bröd och lite tomatklyftor borde heller inte kosta 65 kr.

Vidare till huvudrätten. Cannelloni. Suprise! Enligt min mamma har den rätten dessutom funnits på deras meny i över 15 år! Så uppfinningsrikedom får de inte några poäng för. Det stora problemet var dock att cannellonin inte heller smakade något vidare. Efter att ha ätit upp halva rätten hade både jag och min syster tröttat på smaken. Rätten var för gräddig och mastig, och tomatsåsen gav samtidigt en stickig och för syrlig smak. Desserterna höll däremot en högre kvalité! En rekommendation är Tartufo Limoncello- en glassbakelse med en kärna av limoncellocrème, täckt av citronglass och fint hackad maräng. Den hade en frisk citronsmak och passade perfekt efter en tung och gräddig huvudrätt.

Vad jag hade förväntat mig från Trattoria Commedia är någon slags vilja att förnya sig och tänka mer innovativt. Visst, deras koncept passar för dem som går på restaurng max en gång per år, men inte för den lite mer regelbundna restaurangbesökaren.

Indian Kitchen

Jag har besökt restaurang Indian Kitchen på Kungsgatan många många gånger! Servicen är alltid bra, maten kommer alltid in i tid, inredningen är mysig och harmonisk, billiga priser, och framför allt, maten är god. Under de senaste tre åren när jag bodde i Stockholm blev det mest att jag besökte Indian Kitchen under lunchrusningen. I deras lunchalternativ ingår minst två mindre rätter, naanbröd, sallad och kaffe eller indisk chai. Allt detta får du för en bit under hundralappen.

För ett par dagar sedan åkte jag och min mamma förbi Indian Kitchen när vi åkte bil och bestämde oss för att stanna till och käka middag där. Jag valde den vegetariska rätten matar paneer, en rätt som karaktäriseras främst av ärtor och indisk ost. Och jag blev inte besviken! Rätten var lagom kryddstark, den hade en krämig konsistens, ärtorna var lagom kokta, och osten hade rätt konsistens. Naanbrödet var dessutom mycket saftigt!

Det negativa som går att säga om Indian Kitchen är deras meny. Alla vegetariska klassiker finns visserligen representerade, men man presenterar inget utöver det vanliga. Många restauranger i Stockholm har i regel alltid de klassiska rätterna representerade, såsom matar paneer, aloo palak, palak paneer osv. Dock brukar de därtill försöka sätta sin egna prägel på maten genom att erbjuda rätter där exempelvis papaya eller mango är förekommande ingredienser, eller skapa fler rätter där paneer ingår. Det bör även tilläggas att de vegetariska lunchalternativen alltid har bestått av samma sak varenda gång jag har besökt restaurangen. Lite variationen tycker jag ändå att de borde införa!

Restaurang Messob

I går gick jag och min mamma och satte oss på den etiopiska restaurangen Messobs uteservering som ligger vid hörnet av sturegatan. Vi var båda dödshungriga och hoppades att lite afrikansk mat skulle göra susen! Trots att jag känner till en hel del om afrikansk matlagning genom alla lunchraster med mina eritrianska kollegor på min förra arbetsplats, så har jag aldrig provat på att äta afrikansk mat! Det allra typiska inslaget i både etiopisk och eritriansk mat är det pannkaksliknande tunnbrödet injera som man äter med olika kött och grönsaksröror. Injera bakas med det ovanliga sädesslaget teff och måste importeras till Sverige då det bara odlas i Etiopien och USA.
Maten på restaurang Messob serverades på traditionellt sätt där ett stort injera bröd hade bretts ut på en plåtbricka med små olika grönsaksrörot utklickade. Tanken är att man ska bryta en bit av brödet och använda det i stället för bestick. Maten smakade jätte bra och bestod av röror på färsk spenat, kikärtor och linser. Servicen var också jätte bra och personalen var både trevliga och roliga. Men då jag inte har smakat afrikansk mat tidigare har inte direkt några andra preferenser så några besök till de afrikanska restaurangerna i Stockholm blir nog av inom en snar framtid!

http://www.messob.se/default2.asp?sc=page&meny=2&id=1